fridalindquist

Okej, klockan är 03.40 och jag kan inte sova. Kan inte ringa mamma trots att det är vad jag brukar när jag är orolig för nåt, undrar något.. Men som sagt, klockan är 03.40. Så får babbla av mig min oro här.

 

Vi kan börja med att jag för bara någon dag sedan börjat äta receptfria tabletter för magkatarr (efter att ha fått det rådet från vårdcentralen) kände inte igen mig i de symtomen som beskrevs för magkatarr men jag ska testa nu i sju dagar och se om det blir någon skillnad. Hur som så låg jag och Andreas och kollade på film igår och jag sa "jag har lite ont i halsen". Vilket bara kom helt plötsligt och var inget jag känt av tidigare under dagen. Tänkte inte mer på det men så efter ett tag så kom jag på att det var nog inte halsont utan sura uppstötningar, vilket är ett symtom på magkatarr. Sköterskan hade kanske rätt tänkte jag ändå. Hade liksom inte ont i halsmandlarna eller när jag svalde utan det bara sved. Så var säker på att det var sura uppstötningar. Gick därför och tränade som vanligt, fick Novalucol av Lisa som inte hjälpte särskilt mot svedan i halsen. Tänkte inte mer på det, kom hem och gick senare och la mig. Vaknat under natten med ännu mer sveda i halsen och nu mer liknande halsont. Kunde inte sova pga tjock i halsen och svårt att svälja så gick upp och tittade i halsen. Mycket riktigt så var det svullet och en liten vit beläggning på ena halsmandeln.

 

Och det är här jag blir orolig. Av flera anledningar. 1. Att jag tränade igår - man har ju läst om att man absolut inte ska träna med ont i halsen då det kan leda till hjärtmuskelinflammation och jag vet inte vad.. Så det tror jag ju SÅKLART att jag ligger här och håller på att få nåt allvarligt hjärtfel. Vilket jag vet bara är larv egentligen men jag är så sjukt hypokondrisk sådär så att det är larvigt. Alltså om ni visste alla gånger jag grinat för utslag på benet som jag var säker på var skabb, väckt mamma mitt i natten och trott att jag har hjärnhinneinflammation, alla gånger jag sökt runt på internet för minsta lilla åkomma jag har., ja ni skulle skaka på huvudet allihopa. Och tro mig, jag gör det också. Men kan inte hjälpa det och orolig blir jag iallafall. Borde dessutom finnas lösenord på Google, nåt nät i datorn som gör det omöjligt att söka på sjukdomar över huvud taget för mig.

 

Andra anledningen som gör mig orolig är att jag är rädd att det ska vara halsfluss. Har haft det två gånger tidigare och det är absolut hemskt. Och det som gör mig mer orolig är om det är halsfluss och inte hinner bryta ut innan helgen, då kommer det värsta säkert att komma just under helgen och vad betyder det? - jo, ingen vårdcentral öppen = ingen medicin. (Been there, done that) pappa fick sitta på akuten med mig en lördag. 

 

Alltså ni hör ju själva. Är inte friskt att ligga och oroa sönder sig såhär mitt i natten. Har nu försökt att dränka min hals i citron typ och hoppas på att jag överlever natten utan hjärtmuskelinflammation eller nåt annat läskigt (hehe skojar...... Nästan) 

 

och p.s.... Det går dessutom halsfluss på jobbet!

Varför lägger jag inte bara ner det här? Men nej, jag gör comeback lite då och då och sen vet man aldrig hur länge det håller. Nu har jag en ny idé, och nya idéer får jag heela tiden... om allt. Men nu har jag fått en idé angående bloggandet. Nu ska det här bli min träningsdagbok. Om folk läser eller inte det vet jag inte men det blir nyttigt för mig själv också och så får det bli ett plus bara om någon tycker att det är roligt att följa. 

 

Och hur fick jag den här idén? Jo, genom en annan GALEN idé jag fick. Min vän Madde sängde ut en förfrågan om någon var sugen på att köra superior race med henne. (hade ingen aning om vad det var) men efter att ha kikat runt lite så förstod jag att det var en hinderbanetävling, som dessutom beskrivs som nordens tuffaste. Det där lät ju kul tyckte jag, jobbigt såklart men kul. Så sagt och gjort så anmälde vi oss och jag vet inte om jag har nååågon aning om vad jag gett mig in på.. över huvud taget. Det är alltså en hinderbana på en mil och sammanlagt 21 hinder. Vi kan ju börja med att klargöra att jag aldrig ens sprungit en mil.... Vi kan ju fortsätta med att jag hatar löpning, är dålig på det, har problem med benhinnor m.m. Så jag menar att bara ta mig runt är en utmaning! Och på det så är det 21 helt sinnessjuka hinder. Men nu finns ingen återvändo, har man gett sig in i leken får man leken tåla. Men jag har faktiskt en liiiten, liten plan över hur jag ska klara det här. Resten får liksom lösa sig på vägen. 

 

Så nu förstår ni kanske hur den här bloggen kommer att se ut i fortsättningen. Den 17 maj är jag funktionär på superior race i Norrköping och 8 juni är det min tur att slaktas i Stockholm...... hjälp.

Har haft en helt sjukt bra ledighet och det tar emot på många sätt att gå tillbaka till rutinerna igen. Gå och lägga sig tidigt, gå upp alldeles för tidigt, komma hem för sent, laga mat, träna, sova, jobba... Jag vet inte om jag älskar eller hatar rutiner, eller nånting därimellan. Drar igång vardagen med blandade känslor. Börjar på nytt jobb imorgon och pirret i magen pendlar mellan sjuk nervositet och världens pepp-pirr! Ska börja på en ny förskola som resurs så jobbet är ju verkligen inte helt nytt men situationen är ny, arbetsplatsen är ny, kollegorna är nya, förutsättningarna är nya. Ja allt känns det som. Men tror verkligen att jag behöver det här, något nytt bara. Tror att det kommer vara tufft i början innan jag kommer in i allt men är säker på att saker kommer att falla på plats. En stor omställning blir nog mina arbetstider, har haft sjukt lyxiga arbetstider tidigare och har haft så mycket kvar av dagen när jag slutat. Nu kommer jag att arbeta typ 7-16 varje dag vilket är ändå rätt mycket längre än vad jag varit van med. Oroar mig lite för hur vi ska få ihop våra tider här hemma, jag och andreas. Hinna laga mat och äta innan båda ska iväg och träna osv. Men det är sånt som också kommer att falla på plats, ingen tvekan om det.

 

Ska sätta mig ner och skriva ihop något lite längre snart om ledigheten, 2013 och 2014. Nu ska jag iväg och skriva kontrakt. 

 

Hejhallå, skriver från sängen idag. Blev hemmadag både igår och idag då jag är helt sjukligt opigg och har nog blivit påhoppad av någon konstig bacill. Orkar ingenting och har ett sjukt tryck på huvudet som kommer och går. Kollar tempen en gång i halvtimmen känns det som men blir lika förvånad varje gång över att den är helt normal. Så förstår inte vad det är för något. Har försökt att rycka upp mig, hänga tvätt och göra saker men känns som värsta kraftansträngningen.. Samtidigt som jag är lite snorig och ont i bihålorna så känns det ändå inte som en förkylning. Riktigt konstigt. Kanske får besöka min vän Dr. Google, men som vanligt så lär jag självdagnostisera mig med både hjärnhinneinflammation och hjärntumör så det är väl lika bra att låta bli.  

 

I helgen hann jag iallafall med att julhandla med Lisa och Caroline. Vi var inte direkt ensamma, många som hade samma tanke. Men nu är jag i princip färdig med alla klappar, sååå skönt. På söndagen började jag känna mig dålig så låg i soffan och kollade på Sunes jul, med sällskap av Lisa och Lovisa. Har världens bästa lördag framför mig med världens finaste kompisgäng så vill bara bli frisk och pigg nu. Ser även ut som att jag kommer missa alla gruppass den här veckan, vilket också är sista veckan innan juluppehåll.. riktigt tråkigt. 

Följer julkalendern varje dag och har fått upp en julgran här hemma, största julfreaket.

Idag hade vi avslutning med gympagruppen för barn 4-5 år. Så himla mysiga och allt gick jättebra. Vi gympade och fikade tillsammans med föräldrar. Fick även avslutningspresenter , så gulligt! Efter det körde jag styrka och trots en dödande träningsvärk i axlarna så var det ett bra pass. Nu väntas världens goshelg!

 

Topp 5 julkalendrar genom åren:

1. Mysteriet på greveholm

2. Sunes jul

3. Pelle svanslös

4. Tjuvarnas jul

5. När karusellerna sover 

Har precis köpt min första julklapp och är såå nöjd! Älskar den känslan, när man är sådär jättenöjd med nåt man ska ge bort till någon man tycker om. Den här klappen är till Melina från mig och andreas. I vår stora familj ger vi inte varandra så mycket julklappar, särskilt inte vi syskon då vi är 6 stycken och hittills har nästan alla gått i skolan och det skulle bara bli fånigt att försöka få ihop meningsfulla presenter med studiebidraget. Vad vi däremot börjat med de senaste åren är att spela julklappsspelet på julaftonskvällen och förutom att det är riktigt roligt så finns det även en hel del fint att fånga till sig där. Men julklapparna har börjat spela en sån liten roll i hela julkarusellen, vilket man aaldrig trodde skulle hända som barn. Men tillbaka till den där julklappen som jag är så himla nöjd med!! Den är alltså till Melina, och hon är den som jag alltid försöker hitta på något riktigt roligt åt och tänker till lite extra. Och nu har nog jag och andreas träffat helt rätt! Tänker inte avslöja vad det är, ni får helt enkelt vänta och se...

 

 

mina fina hjärtan 

   

Alltså det hääär, kommer äta ihjäl mig på det här i jul. Som pepparkakor! Så himla goda.

Sååå stor lust hade jag att blogga tydligen. Ett inlägg. Det är starkt jobbat. Men har känt lite press efter mitt första inlägg att det inte skulle bli en massa blahablaha om vad jag gjort och inte gjort så har inte riktigt vågat skriva då det kändes som att jag lovade att här ska jag bara dela med mig av mina innersta tankar.. Meeen, nu skriver jag, och det blir inga djupa tankar idag och jag lovar inte ut några heller. Det får bli vad det blir och de som läser de läser och de som inte läser, ja där vågar jag nog säga att de missar inte särskilt mycket. Här är ett litet smakprov i bilder av vad jag tror kommer fylla bloggen mest - min vardag.